Alla inlägg under oktober 2016

Av marianne - 29 oktober 2016 22:58

Hej Pappa!

 

Efter 93 år,var både du och din kropp trötta,och kände att nu var det dags och lämna detta livet,o ge er ut på sista resan.Denna gång tog du ingen hänsyn,till att din familj,inte ville att du skulle lämna oss.Du gjorde som du ville.

 

I slutet av ditt liv,hade du två önskningar,den ena var att du ville komma hem,det fick du.Du fick sluta ditt liv hemma,med  mamma vid din sida,vi hann tyvärr inte ner,och du hade inte tid o vänta på oss.Din andra önskan  var,att du ville ha en liten katt.Det var på gång.Dagen då du lämnade oss,skulle jag o Hasse kört ner till Åhus ,o ch hämtat hem en liten katt.Nu får mamma ha lilla Svea,till sällskap,så du slipper och oroa dej ,för att mamma är själv.

 

Vid regnbågsbron möttes du säkert av alla våra hundar o katter,som gått före.Hundarna stod  där o viftade på sina svansar,o katterna strök sej mot dina ben.Buster har nog lärt sej nya hyss,som han gör mot dej och Pelle lägger sej vid din sida och spinner.

 

En vecka har gått,sedan du lämnade oss.De första dagarna var jobbiga,många tårar föll.Det känns fortfarande tungt,men förnuftet börjar o segra.Du slipper o lida och har det bra nu.Vet att du ville bespara oss allt jobbigt.Bla.tyckte du att kremering,var och utsätta oss för en extra jobbig procedur,vid urnsättning.Där har vi gått emot dej.O sen är vi några,som vill ge ett privat avsked,vid din öppna kista,o lämna lite brev o gåvor till dej,både från oss o de som inte orkar se dej i kistan.Det är något som du nog inte heller tänkt dej,men vi gör som vi vill,o du kan inte hindra oss.

 

Älskade pappa hälsa alla våra kära ,som gått före.En gång ses vi igen.Ha det så bra,tills dess.

 

Kram från din äldsta dotter "din Majje"

Av marianne - 25 oktober 2016 18:23

Jag visste att det skulle bli jobbigt,den dagen pappa skulle lämna oss.Men denna ofattbara sorg är obeskrivlig.Hjärnan säger,nu har han fått frid o har inte ont,vet att han ville bespara oss och se honom ligga som ett kolli och den önskan har gått i uppfyllelse.Men hjärtat säger ,lilla pappa du får inte lämna oss än.Du har levt ett långt liv,93 år fick du på jorden,men vi ville ha dej några år till.(Fast även om du blivit 150 så hade vi velat ha dej kvar,lite till).Tårarna slutar aldrig o rinna.trots att man bara försöker minnas de roliga stunderna o alla hyss du hittade på,mot oss.


Sitter och tänker på ditt tuffa  arbetsliv.Du fick tidigt börja och hjälpa till.Vilken 6-åring idag ,får gå ut på vedbacken och hugga ved,det fick pappa göra.I ungdomsåren slet han i skogen.Då hade de inte motorsåg,utan det var handkraft som gällde.Han startade en maskinstation,o hjälpe bönderna i byn,samtidigt körde han mjölkbilen,och slet med de tunga mjölkkannorna.(Idag kör min dotter och hämtar mjölk på gårdarna,hon behöver som tur är inte slita på kannor.)Pappa uppskattade att hon tog honom med på en av sina rundor,så han fick de hur det går till idag.Han övergav kannorna i början av 60-talet,och började o köra ut mjölk till affärerna.Då stod mamma på flaket och räknade upp,vad affärerna skulle ha,så det var "bara"för pappa o lasta av.Vi barn hjälpte oxå till,det var aldrig något tvång,utan vi gjorde det för vi tyckte det var roligt o följa med.(Det var inget öppet flak,utan vi stod i ett skåp).

På 70-talet sålde pappa bilen o började inne på mejeriet,men snart övergav han det och började först på  ett sågverk,innan han sökte jobb på Ato.Där stannade han tills hans kropp sa ifrån,att den var utsliten och orkade inte mer.Tack vare att han blev sjukpensionär när han var 57,så har vi fått ha en pappa,som kunde va med oss i många år.


Mina båda barn var mycket hos mormor o morfar.De minns båda sin morfar med värme.Han fanns alltid för dom med en öppen famn.Även om  han inte sa så mycket,så utstrålade han ett stort lugn.När de sen träffade sina livskamrater,blev de oxå som barnbarn till honom.De älskade honom och såg honom som en morfar.Min svärson har alltid kallat honom  morfar.Svärdottern såg honom oxå som sin extra morfar.Även mitt äldsta barnbarn har kallat honom morfar.Hans hjärta räckte till för alla.Vi ser det nu, när vi barns gamla vänner,skriver o ch berättar i varma ordalag,hur de minns honom.


Pappa och mamma hade helt olika barndom,mamma hade en kärleksfull uppväxt,med föräldrar som älskade varann o sina barn,medan pappa saknade det.Han sa till mamma när de träffades,att han ville ge sin familj det han inte fick.Det fick vi med råge,familjen gick alltid först.Han visade alltid mamma hur mycket,han älskade henne,på olika vis.


Tack älskade pappa för allt du gett oss barn,barnbarn o barnbarnsbarn.Saknaden kommer aldrig o försvinna.Hålet i vårt hjärta,kommer o förbli ett hål.Någon gång kommer vi och ses igen,tills dess.


                                                  


   SOV GOTT PAPPA

 



Av marianne - 22 oktober 2016 22:05

Varit en tung dag,vår älskade pappa har lämnat detta livet,och vandrar vidare på himlens gröna solbelysta stigar.

Jag är tacksam att min fina svärdotter ville hjälpa mej och göra honom iordning inför sista resan.Det känns bra och ha gjort det för honom,hade inte känts rätt om okända gjort det.Han fick somna in hemma,som var hans önskan.Tyvärr hann vi barn inte  ner,det gick så fort på slutet.


Pappa fick ett långt liv,han blev 93 år.Han har alltid varit väldigt snäll och omtänksam( och envis ),familjen har betytt allt för honom,han var så  glad för sina barnbarn .Jag minns när jag fick min dotter,hans första barnbarn,hon föddes en söndagseftermiddag,då gick pappa ut och hissade flaggan,för och visa hela byn,att det hänt något roligt och han var så glad. Barnbarnsbarnen blev oxå en glädjekälla för honom,det smärtade honom att han inte kunde va med ,när äldsta barnbarnsbarnet konfirmerades,pga,han låg på sjukhuset.Jag minns när jag gick i skolan ,och mina klasskamrater hade svår och förstå att pappa och mamma var ute och åkte pulka,skidor och skridskor med oss barn.Idag är det vanligt ,men för 50-år sedan var det ovanligt.


Han fick börja o jobba redan när han var barn,och sedan slet han hårt tills kroppen sa stopp.När kroppen inte orkade mer,hade han sina korsord så hjärnan fick mycket motion,kanske därför han var klar i huvudet ända in tills slutet.


Pappa och mamma fick ett långt liv tillsammans,de firade 63-årig bröllopsdag den 5/9,pappas största bekymmer den dagen,var att han inte kunde gå ner och köpa blommor till mamma ,vilket han alltid gjort.Det var inte bara på bröllopsdagen han köpte blommor,såg han en fin blomma så köpte han den och gav till mamma,bara för han tyckte hon skulle ha den.Säger en del om hans omtänksamma sida.


Nu när jag skrivit detta,har jag känt pappas närvaro,flera gånger har jag förnimmt lukten av honom.jag sa till honom att han skulle komma o besöka oss,men trodde inte det skulle ske så fort.Men han är så välkommen.



                                               

                                                     Älskade pappa 

                       vila i frid

 




Presentation


Välkommen till mapes blogg.
Jag blir glad för en kommentar

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok

Bloggbesökare


Skapa flashcards